Ett år av saknad..
För ett år sedan fick jag samtalet som fick min värld att rasa samman för en stund..
Ett samtal som jag önska att jag aldrig fått..
idag är det ett år sedan du lämnade oss, ett år utan dig.. Och det har varit ett år av saknad..
önska jag kunde få svar när jag pratar med dig, jag önska du kunde ge mig en hint om att du fortfarande finns kvar någonstans hos mig.
Jag önskade inget hellre än att du hade kunnat fått vara med i sommar när den stora dagen i mitt liv skedde.
Jag saknade dig där..
Jag minns hur jag redan gjort grunden för bordsplaceringen och de ord jag skrivit om dig i festhäftet, hur jobbigt, och hur otroligt tungt det var att radera bort dom raderna.. Jag vet att du hade varit stolt, jag vet att du hade hållet en jätte fint, men med vissa pinsamma berättelser, tal på mitt bröllop. Men jag saknade dig där, du fattades!
Undra om jag någonsin kommer förstå att du är borta? om jag någonsin kommer kunna acceptera det på riktigt?
Jag har ännu kvar ditt nr i telefonboken i telefonen, tror aldrig jag kommer radera de..
Jag minns än idag hur jag stod framför dig för ett år sedan, hur jag skulle försöka säga hejdå, men hur säger man hejdå till någon som man älskar och avgudar så otroligt mycket? Och hur säger man hejdå till någon som man aldrig vill förlora?
Jag vet att du finns hos mig ibland, du hoppar då och då in i mina drömmar, dock mer sällan nu, men jag antar och hoppas att du är hos Ulla, och ser till att hon har det bra!
Älskade älskade Görgen, så jag saknar dig!
mitt sätt att säga hejdå..
Hur ska man kunna sätta ord på dom känslor som är inom mig ?
Hur ska man kunna sätta ord på den sorg jag känner ?
De finns inte ord som räcker för att ens kunna börja förklara denna sorg & denna ilska jag känner just nu..
Du var ju min familj, min extra farfar som jag adrig riktigt hade..
De var ju du som alltid fanns där, varje jul, varje födelsedag, alltid du..
Alltid du som gjorde mig glad, alltid du som fick mig att skratta så tårarna sprutade..
Jag vet inte hur jag ska kunna lära mig med att leva med detta,
denna sorg & ensamhet som du lämnat hos oss alla när du lämnade oss inatt..
Allt detta har skrämt mig, hur ett liv bara kan tas ifrån en så fort..
Denna chock, ett samtal från mamma på jobbet & jag förstod att något var fel..
Men jag trodde aldrig detta..
Jag är så ledsen, så jävla ledsen..
De gör så ont..
& paniken jag fick när jag såg dig ligga där var hemsk..
Allt blev så verkligt..
Visste inte vad jag skulle säga när jag stod där,
jag ville säga så mycket, men allt som kom fram var:
du vet, du vet..
& du vet vad du betyder, & du vet hur mkt jag kommer sakna dig..
Vila i frid älskade älskade Görgen..
Elin pelin :)
Har fått igång min gamla dator idag & de är med ett léende på läpparna jag sitter & kollar igenom alla gamla bilder. :)
Klickade in på Sunny Beach mappen & en saknad högg till ordentligt i hjärtat!
Guu så jag saknar Elin Tosin! Känns som en evighet sedan jag träffat eller ens pratat med den tjejen!
& de är ju inte direkt så att jag bara kan plocka upp telefonen & ringa henne heller, inte när hon befinner sig i ett annat land..
Men Elin, jag hoppas du läser detta! Jag saknar dig & saknar Sunny tiden! :)
Jag hoppas vi någongång kommer få göra om denna resan! :)
Klickade in på Sunny Beach mappen & en saknad högg till ordentligt i hjärtat!
Guu så jag saknar Elin Tosin! Känns som en evighet sedan jag träffat eller ens pratat med den tjejen!
& de är ju inte direkt så att jag bara kan plocka upp telefonen & ringa henne heller, inte när hon befinner sig i ett annat land..
Men Elin, jag hoppas du läser detta! Jag saknar dig & saknar Sunny tiden! :)
Jag hoppas vi någongång kommer få göra om denna resan! :)
saknad..
Har suttit & läst gamla inlägg på min förra blogg, konstigt hur mkt ens liv ändrats dem senaste åren..
& de känns konstigt när man tänker på alla vänner som kommit och gått dom senaste åren..
När jag tänker på alla vänner som varit en så nära knappt känner mig längre så gör de ont.. Jag kan sakna vissa stunder med vissa, sakna att inte prata med dom, eller inte veta vad som sker i deras liv mer än de man läser på Fb & i deras bloggar.. Konstigt hur allt ändrats..
Vissa trodde man skulle finnas i ens liv hela livet, men tyvärr blev de inte så..
Antar att jag bara har en sån där period just nu, en period när jag tänker tillbaka på de gamla & inser hur mkt jag saknar vissa..
& ja jag vet att jag kan ta upp telefonen & ringa dom, men de tar emot.. Varför vet jag inte..
Misstolka mig rätt, jag älskar de livet jag lever nu, jag har nog aldrig varit så lycklig eller nöjd med mig själv som jag är nu.. Jag somnar varje kväll med den bästa människan jag någonsin träffat & jag bygger ett liv tillsammans med honom, vilket gör mig så lycklig!
Jag har träffat nya människor, jobbar på tre ställen som jag trivs på & har världens bästa hundar som ger mig så mkt kärlek varje dag!
Jag trivs!
Men självklart saknar jag vissa & vissa stunder..
& ja vissa saknar jag mer än andra..
Önska bara att man inte skulle behöva växa upp, att man inte skulle behöva växa ifrån dem som varit ens bästa vänner i så många år & som man knappt känner längre..
Ja jag saknar dig & våran vänskap.. Jag vet att du läser detta & jag vet att du tar åt dig!
Men jag skyller inte på dig att vi blivit två helt olika personer, eller att vi knappt hälsar, jag skyller inte på någon..
Tycker mest bara att de är synd att vi kastar bort en vänskap efter så många år & så mycket som vi varit med om! Jag hoppas iaf att du har det bra & att du trivs med ditt liv!
& de känns konstigt när man tänker på alla vänner som kommit och gått dom senaste åren..
När jag tänker på alla vänner som varit en så nära knappt känner mig längre så gör de ont.. Jag kan sakna vissa stunder med vissa, sakna att inte prata med dom, eller inte veta vad som sker i deras liv mer än de man läser på Fb & i deras bloggar.. Konstigt hur allt ändrats..
Vissa trodde man skulle finnas i ens liv hela livet, men tyvärr blev de inte så..
Antar att jag bara har en sån där period just nu, en period när jag tänker tillbaka på de gamla & inser hur mkt jag saknar vissa..
& ja jag vet att jag kan ta upp telefonen & ringa dom, men de tar emot.. Varför vet jag inte..
Misstolka mig rätt, jag älskar de livet jag lever nu, jag har nog aldrig varit så lycklig eller nöjd med mig själv som jag är nu.. Jag somnar varje kväll med den bästa människan jag någonsin träffat & jag bygger ett liv tillsammans med honom, vilket gör mig så lycklig!
Jag har träffat nya människor, jobbar på tre ställen som jag trivs på & har världens bästa hundar som ger mig så mkt kärlek varje dag!
Jag trivs!
Men självklart saknar jag vissa & vissa stunder..
& ja vissa saknar jag mer än andra..
Önska bara att man inte skulle behöva växa upp, att man inte skulle behöva växa ifrån dem som varit ens bästa vänner i så många år & som man knappt känner längre..
Ja jag saknar dig & våran vänskap.. Jag vet att du läser detta & jag vet att du tar åt dig!
Men jag skyller inte på dig att vi blivit två helt olika personer, eller att vi knappt hälsar, jag skyller inte på någon..
Tycker mest bara att de är synd att vi kastar bort en vänskap efter så många år & så mycket som vi varit med om! Jag hoppas iaf att du har det bra & att du trivs med ditt liv!
3:e Februari 2010
Imorgon är de dags, imorgon åker vi till Sundsvall och de är med blandade känslor..
Ska bli kul & träffa Ante och Nette igen & ha lite kvallitets tid med mamma, men jag vet att fredagen kommer vara en tung dag..
På fredag är de begravning, dagen jag försökt förtränga har krypit en närmre och de är väl sant de Alexander sagt åt mig gång på gång, jag måste börja acceptera att Stina gått bort, inte skjuta undan känslorna längre.. De gör ont, och för varje dag som går så blir smärtan jobbigare.. Varje gång jag tänker på de så vattnas ögonen, och att säga farväl på riktigt känns ännu jobbigare.. Jag vill inte tänka på de..
Antar att de är dags att acceptera och börja inse att jag är vuxen, jag måste lära mig att leva med såna här känslor och att jag måste kunna hantera dom på ett bättre sätt, men de gör ont, så fruktansvärt ont..
Ska bli kul & träffa Ante och Nette igen & ha lite kvallitets tid med mamma, men jag vet att fredagen kommer vara en tung dag..
På fredag är de begravning, dagen jag försökt förtränga har krypit en närmre och de är väl sant de Alexander sagt åt mig gång på gång, jag måste börja acceptera att Stina gått bort, inte skjuta undan känslorna längre.. De gör ont, och för varje dag som går så blir smärtan jobbigare.. Varje gång jag tänker på de så vattnas ögonen, och att säga farväl på riktigt känns ännu jobbigare.. Jag vill inte tänka på de..
Antar att de är dags att acceptera och börja inse att jag är vuxen, jag måste lära mig att leva med såna här känslor och att jag måste kunna hantera dom på ett bättre sätt, men de gör ont, så fruktansvärt ont..
Mardröms dagen..
Igår var en utav dom västa dagen i mitt liv. Jag trodde aldrig jag skulle behöva vara med om att någon somnar in i min famn, med mina tårar strömmandes längs mina kinder.
Igår var de Göstas tur att få somna in..
& alldeles för tidigt, min älskling hann bara bli 5månader & de gör så ont i hjärtat på mig..
Jag vill bara gråta när jag tänker på honom, eller ser hur Diva är & nosar vid hans bur..
Det är nog inte bara jag som saknar honom..
Det som hände var att Gösta på något vänster lyckades bryta ryggen när han hoppade omkring i sin bur, som i sen tur ledde till en förlamning utav hela bakdelen.. De var så hemskt att hitta honom i buren, helt lealös..
Jag & Catrin får till djursjukhuset i Luleå för att försöka hjälpa honom, men de var ingen idé.. Utan jag var tvungen att ta beslutet att avliva honom, ett beslut som var bland de tuffaste jag tagit & ett beslut som ändrade hela min syn på världen..
Att behöva sitta & hålla i honom medans dom ger honom en spruta som ska göra att han somnar in & sitta & se hur hela hans liv rinner ut ur kroppen på honom var hemskt.. & tårarna rann hela tiden..
Det jag fick vara med om igår vill jag aldrig mer vara med om..
Gösta. jag saknar dig så otroligt mycket, men jag vet att du har det bättre nu gubben!
Igår var de Göstas tur att få somna in..
& alldeles för tidigt, min älskling hann bara bli 5månader & de gör så ont i hjärtat på mig..
Jag vill bara gråta när jag tänker på honom, eller ser hur Diva är & nosar vid hans bur..
Det är nog inte bara jag som saknar honom..
Det som hände var att Gösta på något vänster lyckades bryta ryggen när han hoppade omkring i sin bur, som i sen tur ledde till en förlamning utav hela bakdelen.. De var så hemskt att hitta honom i buren, helt lealös..
Jag & Catrin får till djursjukhuset i Luleå för att försöka hjälpa honom, men de var ingen idé.. Utan jag var tvungen att ta beslutet att avliva honom, ett beslut som var bland de tuffaste jag tagit & ett beslut som ändrade hela min syn på världen..
Att behöva sitta & hålla i honom medans dom ger honom en spruta som ska göra att han somnar in & sitta & se hur hela hans liv rinner ut ur kroppen på honom var hemskt.. & tårarna rann hela tiden..
Det jag fick vara med om igår vill jag aldrig mer vara med om..
Gösta. jag saknar dig så otroligt mycket, men jag vet att du har det bättre nu gubben!
Jag saknar er..
Idag saknar jag mina pälsklingar..
