24 januari 2010
Kanske dags att uppdatera denna blogg?
Känns mest som en börda, vet inte varför, men de här med blogg är helt borta från min värld, kanske man börjar igen, kanske inte, de får tiden utvisa!
Tja, vad har hänt den senaste tiden, sedan sist jag skrev ?
Julafton har varit, vilket är den mysigaste dagen på hela året, och även denna jul var den bästa! :)
Nyår firades tillsammans med mina föräldrar och Ante och Nette. Missade dock 12-slaget pga en vettskrämd hund. Stackars Tindra! Iår blir de nog nyårsfirande hos alexanders farmor i bjumis så man slipper alla förbaskade smällare.
Annars är de mycket jobb just nu, antar att min vardag är så tråkigt så jag hittar ingenting att skriva i denna blogg :P
Jag saknar Jenni väldigt mycket, de var skönt att ha henne hemma under jul, och det är väldigt tomt utan henne här.. De känns alltid som om något/någon fattas! Önska någon kunde uppfinna en maskin där man kunde resa bara sådärtill ngn, trots att dom bor på andra sidan landet. Visste att jag skulle sakna henne när hn flytta, men inte såhär pass mycket..
Emma har oxå hunnit vara hemma en sväng, vilket var kul :) Önska bara du var hemma oftare :)
Annars händer de inte så mycket, jag och Alexander bor i våran lilla bubbla, med våra hundar som styr våra liv :P Näe skämt och sido, livet leker, varje dag lär jag mig att uppskatta livet mer..
En tråkig sak som hänt var att året började med att älskade Stina lämnade oss och valde att flygga upp till de blå. Saknaden är stor, större än jag kunde föreställa mig. Min "extra farmor" är borta, hon som jag spela kort och skippo med varje sommar, henne som jag haft kloka disskutioner med är borta, och de känns tomt när jag tänker på det.
Önska så att Alexander hade hunnit träffa henne, för en panter tanten var den fränaste och mest kärleksfulla kvinna jag träffa.
Sen att mormor åker in och ut på sjukhuset dagligen känns tungt, varje dag känns de som om någon nytt händer och jag vet inte hur länge hon, eller hennes närmsta anhöriga kommer orka, vilket skrämmer mig. Det gör ont i mig att veta att hon lider så pass mkt och att det inte finns något man kan göra.
Jag lär mig varje dag att inte ta något förgivet och uppskatta allt och alla man har runt om kring sig, för man vet inte längre när något tas ifrån en!
Näe nu ska jag avsluta detta inlägg.
Vi ser när vi ses igen!
Ha de så bra tills dess!
SMACK
Känns mest som en börda, vet inte varför, men de här med blogg är helt borta från min värld, kanske man börjar igen, kanske inte, de får tiden utvisa!
Tja, vad har hänt den senaste tiden, sedan sist jag skrev ?
Julafton har varit, vilket är den mysigaste dagen på hela året, och även denna jul var den bästa! :)
Nyår firades tillsammans med mina föräldrar och Ante och Nette. Missade dock 12-slaget pga en vettskrämd hund. Stackars Tindra! Iår blir de nog nyårsfirande hos alexanders farmor i bjumis så man slipper alla förbaskade smällare.
Annars är de mycket jobb just nu, antar att min vardag är så tråkigt så jag hittar ingenting att skriva i denna blogg :P
Jag saknar Jenni väldigt mycket, de var skönt att ha henne hemma under jul, och det är väldigt tomt utan henne här.. De känns alltid som om något/någon fattas! Önska någon kunde uppfinna en maskin där man kunde resa bara sådärtill ngn, trots att dom bor på andra sidan landet. Visste att jag skulle sakna henne när hn flytta, men inte såhär pass mycket..
Emma har oxå hunnit vara hemma en sväng, vilket var kul :) Önska bara du var hemma oftare :)
Annars händer de inte så mycket, jag och Alexander bor i våran lilla bubbla, med våra hundar som styr våra liv :P Näe skämt och sido, livet leker, varje dag lär jag mig att uppskatta livet mer..
En tråkig sak som hänt var att året började med att älskade Stina lämnade oss och valde att flygga upp till de blå. Saknaden är stor, större än jag kunde föreställa mig. Min "extra farmor" är borta, hon som jag spela kort och skippo med varje sommar, henne som jag haft kloka disskutioner med är borta, och de känns tomt när jag tänker på det.
Önska så att Alexander hade hunnit träffa henne, för en panter tanten var den fränaste och mest kärleksfulla kvinna jag träffa.
Sen att mormor åker in och ut på sjukhuset dagligen känns tungt, varje dag känns de som om någon nytt händer och jag vet inte hur länge hon, eller hennes närmsta anhöriga kommer orka, vilket skrämmer mig. Det gör ont i mig att veta att hon lider så pass mkt och att det inte finns något man kan göra.
Jag lär mig varje dag att inte ta något förgivet och uppskatta allt och alla man har runt om kring sig, för man vet inte längre när något tas ifrån en!
Näe nu ska jag avsluta detta inlägg.
Vi ser när vi ses igen!
Ha de så bra tills dess!
SMACK
