holmgrensara

Jag lever i förnekelse, ja iaf så känns de lättare så..
Igår var sista dagen jag umgicks med Jenni på ja, vem vet hur länge ? allt kändes som vanligt & när hon släppte av mig  på harstigen så bestämde jag mig för att bara säga; vi ses ju nå, som jag alltid säger, jag klara helt enkelt inte utav att säga hejdå till  henne, för jag vet att då hade mina tårar rulla ner för kinderna, ja precis som dom gör nu när jag tänker på de..

Att Jenni flyttar idag delar jag med  olika känslor, jag är super glad för hennes skull, för så lycklig som hon ser ut & så glad & sprallig som hon är när hon pratar om de ha jag inte sett henne på väldigt länge, vilket glädjer mig! Sen är jag väldigt stolt över henne, jag tror inte hon ens själv inser hur stolt jag är & hur hon växt i mina ögon!
Men jag är även ledsen för min egen skull..

Men Jenni, jag kommer sakna dig & de gör ont i hjärtat att veta att du är så långt bort!
Ja  menar, de kommer kännas hur tomt som helst utan dig här, & framförallt kommer jag sakna våra damp kvällar & impuls resor runt halva norrbotten!

Jag vet att du inte ville höra nå sånt här, du ville att allt skulle vara tårfritt, men jag är ledsen gumman, jag klarar inte utav att säga hejdå till dig, utan att gråta!
Du är ju min bästa vän & jag kommer sakna dig så fruktansvärt mycket!
Men jag är så glad för din skull, se till att vara lycklig nu, men att komma hem till mig & vara dig själv :)