holmgrensara

Jag har väl ingen slags bästa vän, har flera vänner som jag ser som mina bästa.
Jag anser själv att jag har dom bästa vännerna, jag behöver inte träffa eller prata med dom varje dag, jag vet att dom fortfarande finns kvar. Vissa har inte prata med på flera veckor, vissa ha jag inte träffa på ett år, men jag vet att den dagen jag träffar dom igen så kommer allt vara som vanligt igen, de är skönt att veta att jag inte behöver ringa dom varje dag, för att bekräfta att vi fortfarande är vänner, eller att de är en pinsam & obekväm tystnad när vi ses igen, utan allt är som vanligt, som om vi ses varje dag, fastän de kan vara månader mellan gångerna..

Men om jag nu måste välja en bästa vän så vinner nog Alexander de priset! De är ju ändå han som jag vaknar med varje morgon & som jag somnar med varje kväll. De är han som får höra om min dag, som vet vad jag gör varje dag & som jag berättar så gott som allting till & de är ju han som finns där varje dag!

Men mina vänner är bland de finaste jag vet & jag vet inte vad jag gjort utan dom ibland.
Visst jag ha haft många "bästa" vänner genom livets gång, men många har valt helt olika vägar än dom jag valt i livet & därför har dom sakta men säkert suddas ut. Många har försvunnit & de är väl inte direkt något jag tänker på varje dag, men visst jag saknar många ibland, men de gör mer ont att tänka på de & på något sätt måste de ju vara ödet som hände, & jag tror att vi mår mycket bättre att vara ifrån varandra, än att vara med varandra när vi är så olika.

Men vännerna jag har idag är speciella, de är dom jag kan prata med, som jag vet att jag kan ringa vilken tid på dygnet som helst & veta att dom lyssnar om jag behöver prata, dom är dom första som är här om någonting hänt & de känns tryggt att ha så pass bra vänner som jag har, för jag är väldigt beroende utav mina vänner.

Ni är de bästa jag vet & de finaste jag har, men de vet jag att ni vet! ♥