holmgrensara

Har ni någonsin fundera på varför de alltid är på nätterna som dem flesta tankarna kommer fram ?
Undra varför de är så ?
Även om man är lycklig & känner sig mer än nöjd med livet så lyckas de alltid finnas något som kan få en låg, något som kan få en att ligga sömnlös om nätterna & tänka..
De är konstigt hur livet blir..

Jag trodde aldrig att jag skulle sitta i ett hus i Kalix som jag gjort till mitt hem & som jag trivs i när jag var 23år gammal.. Jag trodde inte att jag skulle så gott som ge upp mitt allting för kärleken (igen) & flytta tillbaka till Kalix (igen) efter att ha avskytt denna kommun sedan jag var 14år gammal..
Jag trodde aldrig att jag skulle trilla dit så ordentligt att jag skulle ge upp mina drömmar för en annan människa, för att få ha en annan människa vid min närhet varje dag.. Jag trodde inte att jag var den typen utav människa..
Men där fick jag..

Jag menar inte att detta är dåligt på något sätt, men de var helt enkelt inte såhär jag trodde att mitt liv skulle se ut för några år sedan..

Efter att ha blivit så fruktansvärt bränd utav en annan människa & kärleken så trodde jag aldrig igen att jag skulle ge upp allt & flytta tillbaka till denna piss håla, men tji fick jag igen!
Jag som lovade mig själv att aldrig mer bygga upp ett liv där jag var/är så beroende utav en annan människa igen, för jag vet ju hur ont de gör när den drömmen spricker & hela min värld faller samman..
De är en känsla jag aldrig mer vill uppleva..

Men nu sitter jag här igen, tillbaka på ruta ett, i kommunen där allting började, där jag växte upp, gick dagis, började skolan, blev kär för första gången, allt de där som man går igenom.. Tillbaka & bygger upp ett liv med en annan människa, där jag är så fruktansvärt beroende utav en människa, så beroende som jag aldrig annars varit, mer än mina föräldrar (vilket man alltid är som barn!).

Jag har börja släppa in en människa i mitt liv helt, har rivit många väggar & låtit honom komma mig så nära in på livet som jag aldrig tror någon annan människa varit.. & de är läskigt ibland.. Läskigt att veta att en annan människa vet så pass mycket om mig, för mellan oss finns inga hemligheter, mellan oss finns bara ärlighet, & de är väl så de ska vara mellan två personer som planerar att spendera resten utav ens liv tillsammans ?

Ibland blir jag rädd, rädd när jag inser hur bra Alexander känner mig, ibland tror jag att han känner mig bättre än mig själv, bättre än vad min mamma gör, kvinnan som fött mig, kvinnan som uppfostra mig till den människa jag är idag, & de om något kan skrämma mig..

Jag blir även rädd när jag kommer på mig själv att tänka, "de kan aldrig bli bättre än såhär", för de är ju ofta då de rasar, jag är van med att någonting går fel när man minst anar de & när man mår som bäst.. Tragiskt att de ska behöva kännas så..

Det är mycket som hänt genom åren som gått, & ibland känns de som om de mest varit tråkigheter..
Detta år har varit en enda berg-och-dal bana, året började med att jag förlorade en människa som stått mig nära hela livet, en människa som firat så gott som varje jul med mig & min familj, de var en tung och plågsam förlust.. En förlust som gett mig sorg.. Efter några månader forlorade min familj ännu en nära vän, ännu en tung förlust.. Tindra fick opereras, vilket gjorde fruktansvärt ont i mig, jag var liv rädd för att förlora mitt allt här i Världen.. & jag tappade en nära vän även..
De har varit mycket, inte bara dåligheter, men de är ju ofta dom man minns..

Jag börjar vara less på att gamla spöken från förr jagar mig, jag vill bara lägga alla dåliga saker bakom mig, jag vill slippa denna känsla som jag känner ikväll, vill slippa alla dessa tankar som alltid lyckas komma när man minst anar de, vill glömma allt från förr.. De är mycket som finns kvar från förr, de är många sår som fortfarande inte läkt & jag börjar vara less på att påminnas om gamal skit, less på att behöva tänka på gamla saker.. För de är kvällar som dessa som jag minns, som jag börjar sakna & som jag tillslut gråter mig till sömns.. De är många personer som kommit in i mitt liv & lika fort vänt.. & ikväll är de en sån kväll när jag minns & saknar dom..

Jag menar inte att jag är olycklig eller något sådant..
Jag har börja bygga ett liv med Alexander & jag har skapat mig ett liv där jag trivs, skaffat mig vänner som jag tycker om & trivs med.. Jag älskar mitt liv just nu..
De är bara en sån där kväll när man börjar tänka lite för mycket..
Ni alla vet hur de är, för jag kan slå vad om att ni alla har såna kvällar ibland..